Chow chow-valp: socialisering och uppfostran

Sätt rätt mål från början

De flesta valpguider utgår från en hund som vill vara med. Chow chow är inte den hunden, och en uppfostran som utgår från att den ska bli det kommer att misslyckas på ett förutsägbart sätt.

Rasstandarden beskriver temperamentet som självständigt, trofast men reserverat. Avelsdokumentet lägger till stark integritet och stor vaktinstinkt. Det är beskrivningen av en frisk, rastypisk chow chow — inte av en dåligt socialiserad sådan.

Rimliga mål för valptiden ser därför ut så här:

Rimligt mål	Orimligt mål
Klarar veterinärbesök utan panik	Tycker om främmande människor
Låter dig hantera ögon, tassar och päls	Hälsar glatt på alla i hundrastgården
Går lugnt förbi andra hundar	Leker med varje hund den möter
Är trygg i nya miljöer	Är nyfiken på nya miljöer
Släpper vakthållning när du säger till	Slutar markera när någon kommer

Mer om rasens läggning finns i guiden om temperament.

Socialisering utan tvång

För en reserverad ras är exponering och socialisering inte samma sak. Att bära en motvillig valp fram till främmande människor lär den att den inte kan lita på att du läser den. Det är precis fel läxa för en hund som ändå kommer att vara avvaktande hela livet.

Det som fungerar är i stället:

• Låt valpen välja avstånd. Den ska få titta på det nya på det avstånd där den fortfarande äter godis.
• Främlingar ska ignorera valpen. Be folk låta bli att sträcka sig efter den. Den som inte tränger sig på blir ointressant, och ointressant är precis vad du vill.
• Fler korta tillfällen slår färre långa. Tio minuter utanför en mataffär gör mer än en hel dag på en hundutställning.
• Räkna underlag och ljud som socialisering. Halka, galler, hissar, dammsugare och bilfärd är minst lika viktiga som människor.
• Avbryt medan det går bra. Att sluta på en lugn stund är själva poängen.

Hanteringsträning är inte valfri

Det här är den träning som betalar sig mest i just den här rasen, och skälet är rent medicinskt.

Rasens två vanligaste problem enligt avelsdokumentet är entropion och knä- och korsbandsskador. Det första kräver att du kan titta hunden i ögonen på nära håll, ofta. Till det kommer dubbelpälsen, som under fällningsperioderna måste borstas igenom hela vägen ned till huden.

En vuxen chow chow med stark integritet som aldrig lärt sig att bli hanterad är svår att undersöka — och en hund som är svår att undersöka får sina problem upptäckta senare.

Börja därför tidigt och kort, varje dag:

1. Ögonen. Lyft ögonlocket lätt, titta, belöna. Gör det till en rutin, inte en undersökning.
2. Tassarna. Rasstandarden tillåter putsning av tassarna, och klorna behöver klippas oavsett.
3. Pälsen mot huden. Vik upp pälsen så att huden syns, borsta lite, sluta.
4. Munnen. Käkarna ska kunna öppnas utan bråk hos veterinären.
5. Att stå still. Att kunna stå stilla på ett bord eller golv i trettio sekunder är en färdighet.

Själva pälsrutinen går vi igenom i pälsvårdsguiden, och vad du ska titta efter i ögonen står här.

Att träna en självständig hund

Avelsdokumentet beskriver rasen som självständig, en hund som går sina egna vägar men som med rätt motivation är lättlärd. Den formuleringen är användbar: problemet är sällan inlärningen, utan motivationen.

• Korta pass. Tre minuter tre gånger om dagen slår tjugo minuter en gång.
• Betala ordentligt. En ras som inte arbetar för beröm behöver något som faktiskt är värt besväret.
• Fråga en gång. Upprepade kommandon lär hunden att första gången inte räknade.
• Undvik konfrontation. En hund med stark integritet vinner sällan på att bli överkörd, och relationen kostar mer än övningen är värd.
• Var konsekvent i hela hushållet. Regler som varierar med vem som är hemma är svårast för just de självständiga raserna.

Inkallning förtjänar särskild uppmärksamhet. Avelsdokumentet noterar att en del chowar har stort jaktintresse. Bygg inkallningen tidigt, träna den med hög belöning, och var återhållsam med lösspring i viltrik mark — särskilt med tanke på att hundar under tiden 1 mars till 20 augusti enligt lagen om tillsyn över hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt.

Vaktbeteendet: hantera, inte träna bort

Chow chow har stor vaktinstinkt och talar om när någon kommer, men beskrivs som inte skällig i övrigt. Instinkten är rastypisk och går inte att träna bort. Den går däremot att förvalta.

Det praktiska är att bestämma tidigt vad markering får innebära: en notering, sedan ditt övertagande. Att låta valpen sköta dörren själv i ett år och sedan försöka ta över är ett betydligt större projekt.

Motion under uppväxten

Här finns en konkret anatomisk anledning till försiktighet. Rasstandarden anger att knälederna endast ska vara något vinklade och att hasorna ska vara lågt ansatta — och SRD listar bakstället som ett riskområde just för att den knappa vinklingen är en förutsättning för rasens rörelser men samtidigt en sårbarhet. Knä- och korsbandsskador är, enligt avelsdokumentet, rasens näst vanligaste diagnosgrupp.

Under uppväxten talar det för:

• Fri rörelse på mjukt underlag framför långa promenader på asfalt.
• Sparsamt med trappor, hopp i och ur bil, och kast efter boll.
• Ingen löpning eller cykling. SKK:s egen rasbeskrivning anger att rasen inte lämpar sig för att springa eller cykla med, men gärna följer med på långpromenader.

Rasklubben rekommenderar dessutom att fler ägare låter röntga sina hundar från tolv månaders ålder, och konstaterar att intresset för det är svagt hos valpköpare. Det är en av få saker en enskild ägare kan göra som faktiskt hjälper hela rasen. Vad röntgen visar står i hälsoguiden.

Ensamhet och vardag

Rasen beskrivs som lugn och godmodig, nöjd med det mesta så länge den får vara med sin familj. Det är ingen hund som behöver aktiveras konstant, och den lämnas i regel lättare ensam än de mest kontaktkrävande sällskapsraserna — men ensamträning ska ändå byggas i små steg från början, som för vilken valp som helst.

Överväg BPH

Nästan inga chow chow genomgår i dag SKK:s beteende- och personlighetsbeskrivning. Rasklubben konstaterar det och rekommenderar att fler gör den.

För dig som enskild ägare ger BPH en strukturerad bild av din hunds reaktioner. För rasen ger den något den saknar helt: ett underlag att beskriva mentaliteten med, i stället för enkätsvar och domarintryck.