Chow chow i Sverige: population, avel och avelsbas

Hur många chow chow finns det?

Två register svarar på olika frågor. Jordbruksverkets hundregister räknar levande hundar i landet, oavsett stamtavla. SKK:s register räknar nyregistrerade valpar och importer.

I hundregistret har rasen legat kring tusen individer i flera år:

År	Antal chow chow i hundregistret
2019	914
2021	1 016
2022	1 078
2023	1 100
2024	1 116
2025	950

Nedgången mellan 2024 och 2025 ser dramatisk ut, men bör läsas mot att hela registret krympte samma år: från cirka 1 154 000 hundar 2024 till 1 079 000 hundar 2025. Antalet nyregistreringar i landet föll till 56 801, det lägsta sedan 2017 och långt under pandemitoppen på över 78 000 under 2021.

Chow chow minskade alltså mer än genomsnittet, men i ett år då nästan allt minskade.

Registreringar i SKK

Rasens avelsdokument redovisar registreringarna år för år. Siffrorna inom parentes är importer.

År	Tikar	Hanar	Totalt
2015	56 (6)	43 (4)	99 (10)
2016	36 (8)	42 (8)	78 (16)
2017	62 (6)	56 (8)	118 (14)
2018	21 (7)	23 (6)	44 (13)
2019	48 (8)	41 (3)	89 (11)

Från 400 valpar om året till under 80

Rasen har inte alltid varit ovanlig. Avelsdokumentet tecknar en lång kurva nedåt:

• 1950-talet – omkring 100 registreringar per år.
• 1960-talet – uppgång till omkring 300 per år.
• Slutet av 1970- och början av 1980-talet – närmare 400 per år.
• 1990-talet – nedgång till omkring 100 per år.
• 2000-talet och framåt – under 100 per år, och trenden håller i sig.

Rasklubbens egen förklaring handlar inte om efterfrågan utan om uppfödarna: flera stora uppfödare har fallit ifrån, ett generationsskifte har skett, och de flesta av dagens uppfödare har inte mer än en till två kullar om året. Vissa har inte ens en kull per år, och nya uppfödare tillkommer inte i samma takt som de gamla slutar.

Samtidigt konstaterar dokumentet att efterfrågan på chow chow är ganska hög i förhållande till antalet valpar. Det är den obalansen en köpare möter som väntetid.

Importer

Importerna byggde den svenska stammen, främst från England och Nederländerna, och de har fortsatt att stå för en betydande andel — 64 av registreringarna 2015–2019, alltså ungefär var sjunde hund.

Men importen minskar, och avelsdokumentet är uttryckligt om varför det är ett problem och varför det är svårt:

Många importerade chowar klarar tyvärr inte de avelsrekommendationer som Sverige har och många andra länder saknar hälsostatistik och där med så blir det chansartat att importera hundar.

Till det kommer en teknisk sak som slår mot importerade avelsdjur: HD- och ED-index baseras på hundens eget resultat, och för importerade hundar utan eget resultat i SKK:s databas publiceras index först när avkommornas resultat gett en tillräckligt säker skattning. En importerad hund kommer alltså i praktiken in i aveln med sämre statistiskt underlag än en svenskfödd.

Det finns också en mentalitetsaspekt. Rasklubben noterar att de SRD-anmärkningar som gjorts på snarkande andning, löst skinn och mentalitet vid svenska utställningar hittills inte gällt svenskfödda chow chow. Se guiden om temperament.

Inavelsgrad och avelsbas

Inavelsgraden är låg i absoluta tal men rör sig åt fel håll:

År	Genomsnittlig inavelsgrad (5 generationer)
2015	0,5 %
2016	0,7 %
2017	1,0 %
2018	1,8 %
2019	1,8 %

Rasklubben skriver själv att inavelsgraden är fortsatt låg, dock med reservationen att den kommer att öka över tid på grund av den minskade avelsbasen. Målet är att inavelsökningen i populationen ska hålla sig under 2,5 procent över fem generationer, och att en enskild kombination aldrig ska överstiga 6,25 procent — vilket motsvarar en kusinparning.

Under perioden 2015–2019 låg nästan alla kullar under 6,25 procent. En enda kull under hela femårsperioden hamnade i spannet 12,5–24,99 procent.

Överanvändning av enskilda hanar

Det andra hotet mot en liten avelsbas är matadoravel. Under 2014–2019 lämnade ett tiotal hanhundar 14 valpar eller fler efter sig — i en ras som registrerar under hundra valpar om året är det en betydande andel av generationen efter samma far.

Rasklubbens rekommendation är att en hane under sin livstid inte bör lämna fler avkommor än 5 procent av antalet registreringar under en generation, räknat som fem år.

Fertiliteten: hälften blir inga valpar

Den siffra som förklarar mest om varför det är svårt att få tag på en valp är den här: ungefär 50 procent av de parade tikarna resulterar i valpar.

En fertilitetsundersökning av professor Catharina Linde-Forsberg och Camilla Wikström visar enligt avelsdokumentet att problemen har flera uttryck och att det inte finns någon enskild faktor som lätt kan identifieras och åtgärdas. Några tikar visar löpstörningar och sannolikt utebliven ägglossning, och man kan misstänka en genetisk disposition för den typen av störningar.

Rasklubben noterar också något som låter som folklore men står i dokumentet som en observation: preferenser, alltså att tiken vill välja partner själv, verkar vara vanligt hos chow chow. Det beskrivs som ett normalt och ursprungligt beteende som ändå påverkar möjligheterna att få tiken dräktig.

Vad det betyder för dig som köpare

Aktuella siffror för registreringar, HD- och ED-resultat och hanhundsanvändning finns i SKK:s e-tjänst Avelsdata, som är fri att använda och uppdateras löpande. Siffrorna på den här sidan är hämtade ur rasens avelsdokument från 2020 och avser i huvudsak 2015–2019.