Pälsvård för chow chow: dubbelpäls och fällning

Två pälsvarianter, båda rastypiska

Chow chow finns i två varianter som rasstandarden behandlar som likvärdiga. Det är inte en avvikelse eller en modevariant — båda står i standarden.

Långhårig. Pälsen ska vara riklig, ymnig, tät, rak och utstående, men inte överdrivet lång. Täckhåret ska vara ganska grovt och underullen mjuk och ullig. Pälsen ska vara särskilt tjock runt halsen där den bildar man eller krås, och på lårens baksidor där den bildar byxor. Det är den här varianten som ger rasen dess lejonlika intryck.

Korthårig. Pälsen ska vara kort, ymnig, tät, rak och uppstående — inte slätt åtliggande — och plyschartad i strukturen.

Den korthåriga varianten har en egen svensk historia. Den första korthåriga chowen i Sverige var tiken Ukwong Shot Silk, importerad från England i mitten av 1970-talet, och enligt rasklubben har Sverige i dag en korthårsstam av hög internationell klass.

Regeln som formar hela skötseln

Rasstandarden är entydig:

All form av klippning eller trimning som ändrar den naturliga silhuetten eller uttrycket är otillåten, med undantag för putsning av tassarna.

Formellt gäller detta bedömning på utställning. Men det säger också något om hur pälsen är konstruerad. En dubbelpäls är inte ett lager som växer jämnt utan två samverkande lager: grovt täckhår som skyddar och avvisar smuts och väta, och mjuk underull som isolerar.

Konsekvensen för din vardag är dubbel:

• Du slipper hundfrisörskostnaden. Den återkommande klippnotan som drabbar exempelvis pudelkorsningar finns inte här. Det är den tydligaste posten där chow chow är billigare än många långhåriga raser.
• Du kan inte klippa dig ur ett problem. En päls som tillåtits tova ihop går inte att lösa med en kort klippning i samma mening. Underhållet är rutinen, inte räddningen.

Hur ofta, egentligen

Här går uppgifterna isär mellan SKK och mycket av det som skrivs om rasen online, och det är värt att vara noggrann.

SKK:s egen rasbeskrivning anger att pälsvården är relativt enkel, att borstning en gång i veckan normalt räcker, och att mer krävs under fällningen. Valpar behöver borstas oftare tills de fällt valppälsen.

Många rasguider på nätet anger i stället daglig borstning året runt. Det är mer än vad SKK anger som normalbehov, och vi följer SKK.

En rimlig läsning:

Period	Ungefärligt behov
Normalperiod	En genomborstning i veckan
Fällningsperiod	Betydligt tätare, i praktiken flera gånger i veckan eller dagligen
Valp, före fälld valppäls	Oftare än vuxen, även utanför fällning
Efter blöt eller lerig promenad	Torka och gå igenom särskilt krås och byxor

Fällningen

Det är fällningen som avgör om rasen upplevs som lättskött eller inte. Underullen släpper i stora mängder under fällningsperioderna, och den underull som lossnar men inte borstas ut stannar kvar i pälsen. Där bildar den mattor mot huden i stället för att falla av.

Det är också där två av rasens problem möts. Avelsdokumentet konstaterar att hudproblemen har ökat i rasen och att klåda kan bero på parasiter, infektioner, allergier eller annat — och att hot spot, akut fuktande dermatit, kan gå från ytlig till djup och sprida sig över stora områden om den inte behandlas snabbt och korrekt.

Verktyg

Utrustningen är en engångsinvestering snarare än en löpande kostnad:

• Karda för att lösgöra underull, särskilt i krås, byxor och bakom öronen.
• Grovtandad kam för att kontrollera att du verkligen kommit igenom sektionen.
• Underullsverktyg att använda måttfullt — det är gjort för att dra ut underull, och överdriven användning tunnar ut pälsen.
• Sax endast till tassarna, i enlighet med standardens undantag.

Bad

Bada sällan och torka noggrant. Poängen är inte finkänslighet utan funktion: en dubbelpäls tar lång tid att torka hela vägen in, och fukt kvar mot huden under täckhåret är precis den miljö som hot spot uppstår i. Bada när det behövs, inte enligt schema, och räkna med att torkningen tar längre tid än badet.

Pälsen får inte bli ett problem i sig

Både standarden och SRD sätter en gräns för hur mycket päls som är önskvärt, och skälet är hundens funktion.

Rasstandarden, om helhetsintrycket:

Pälsen får inte vara så riklig att den inverkar negativt på rörelserna eller besvärar hunden vid het väderlek.

SRD, generellt för alla raser: omfång och presentation av pälsen ska följa standardens anvisningar och inte vara så omfångsrik att den besvärar hunden i vardagen och försvårar hundens rörelser. Alla hundar ska dessutom ha en frisk hud utan tecken på irritation.

Det är alltså inte så att mer päls är mer rastypiskt. En chow chow vars päls gör den varm eller stel är, enligt rasens egen standard, fel — inte extra fin. Vad det betyder på sommaren tar vi i guiden om värme och motion.

Ska man raka en chow chow på sommaren?

Frågan kommer varje sommar och förtjänar ett ärligt svar: rasstandarden tillåter det inte som utställningshund, och en dubbelpäls fungerar även som isolering mot värme, inte bara mot kyla.

Det är samtidigt inte vår sak att gå emot en veterinär som gjort en individuell bedömning av en enskild hund — exempelvis vid hudproblem eller vid en päls som redan tovat ihop sig så illa att den inte går att borsta ur. Det vi kan säga är att rakning inte är en generell sommaråtgärd för rasen, och att den regelmässiga lösningen på värmekänslighet är att anpassa dygnsrytm och motion i stället för att ta bort pälsen.

Öronen, tassarna, klorna

• Öronen ska enligt standarden vara små, tjocka och lätt rundade. De är inte hängande, vilket i praktiken innebär bättre luftning än hos hängörade raser — men kontrollera dem ändå rutinmässigt.
• Tassarna är små och runda, så kallad kattfot, och hunden ska stå högt på tårna. Putsning av tassarna är uttryckligen tillåten enligt standarden.
• Klorna behöver klippas regelbundet. En hund som står högt på tårna med korta steg slipar dem inte nödvändigtvis ner själv.